Sofosh och kanslokaos...

Sofosh är en ideell organisation som håller till på ett statligt sjukhus.. Där var vi idag på studiebesök och det kändes kan jag lova.. Det dom gör är att dom finns till för patienter och hjälper dom med allt möjligt som dom kan behöva hjälp med, det kan handla om anhörigstöd, mediciner de inte har råd med eller praktiskt taget vad som helst som har med sjukhuset och de som kommer dit att göra.. Vi visades först runt på sjukhuset och bara det var en pärs.. Det här är alltså ett statligt sjukhus typ 95 % av de som kommer hit är extremt fattiga.. Det första som slog mig när vi kom dit var lukten, det luktade sjukhus men inte svenskt sjukhus.. Jag tycker sjukhus är obehagliga hemma men känslan detta gav går inte att beskriva.. Hade man tagit bort alla människor hade det varit perfekt miljö att spela in en skräckfilm på.. Otroligt smutsigt och hela stället såg ut som det skulle falla sönder.. Enorma gamla stenbyggnader, rostiga fönstergaller, hissar halvvägs på väg nånstans men som inte funka och dunkelt och skumt där det inte fanns fönster.. Det verkade dock riktigt välorganiserat i allt indiskt kaos och avdelningarna verkade vara rena, i alla fall jämfört med allt annat.. Jag undrade när jag gick runt där var dom slängde kanyler och sånt och hur operationssalarna såg ut men som sagt jag tror att det är renare än man tror vid första anblicken..

I en annan byggnad lite längre bort stod det BURN WARD och här gick vi in.. Vi stod utanför salen där det låg patienter och lyssnade på guiden och därinne såg jag en kvinna som var rejält bränd i ansiktet och på överkroppen, hon hade typ ingen hud.. Den vanligaste orsaken till patienternas skador på den här avdelningen är självmordsförsök, känns ju helt galet att det faktiskt är så.. Mordförsök var en annan anledning och ofta familjerelaterade..

Nästa anhalt var Shree Vatsa, ett barnhem på sjukhusområdet.. Det berörde mig också ända in i själen.. En kvinna berättade om stället, om historian bakom, varför kvinnor lämnar ifrån sig sina barn.. Det är ju inte accepterat att få barn innan man gift sig här så många barn blir övergivna av den anledningen.. Hon pratade i och för sig alldeles för länge, upprepade saker typ 4 gånger som om vi hade svårt och förstå så det kändes lite långdraget men hon var så söt tanten så det fick gå =) Sen gick vi runt och kolla.. Fick en liten 3 månaders kille i famnen med kolsvart kalufs och enorma svarta ögon, snacka om att man smälte.. En våning upp fanns barnen mellan 0 – 3 mån.. Hon som jobbade där kom med en liten tjej som var 10 dagar gammal som hade deformerade händer och fötter, antagligen anledningen till att hon blev lämnad.. Aj mitt hjärta, det där lilla livet har inte en ljus framtid..

För övrigt så börjar Indien krypa under skinnet på mig.. Haft värsta kriget i mig idag.. Å ena sidan vill jag vara helt oberoende av materiella saker, å andra sidan har jag min beroendepersonlighet och mitt ego som vill att jag ska ha fina saker och som matar det här jävla habegäret.. Här blir det riktigt skevt för här är det så jävla billigt så det är lätt att man köper saker och vill ha saker man egentligen inte behöver samtidigt som det blir såna kontraster av allt man ser.. Det kom fram flera tiggare idag och jag vet med mitt förstånd att jag inte gör någon skillnad genom att ge en person något, snarare mottsatsen.. Och jag vet inte om det är ligor som ligger bakom eller om det är ett spel.. Och jag kan verkligen inte hjälpa alla och vad ger mig rätten att välja vem som ska få nåt.. Men det hjälper liksom inte känslomässigt.. Det kom fram en liten kille idag och verkligen bönade om att få putsa mina tofflor för lite pengar.. Please madam, I´m so hungry.. Jag fattar verkligen inte hur jag ska hantera dom situationerna.. Jag kände mig verkligen som en sån vidrig västerlänning med mina nyinköpta sjalar i väskan och matkassar instoppade i rikshan.. Jag tog med mig den käslan, hoppade in i rikshan och åkte…

Varför har jag det så bra?

Vad är det som gör att vissa lever i överflöd medans andra lever i misär, bor i plåtskjul ständigt hungriga?

Jag vet att jag inte ska slå på mig själv för jag är här av en anledning och det är att jag har en genuin önskan att göra världen till ett bättre ställe.. Hur och för vem det får vi se men jag gör något genom att vara den jag är och fortsätta på den här vägen.. Jag kommer möta människor jag inte kan hjälpa och situationer jag inte kan lösa hela mitt liv men jag måste komma ihåg att jag är här av en anledning.. Men dom här sakerna är lik förbannat lika svåra att hantera och jag vet inte hur det ska gå till.. Den här upplevelsen har precis börjat och jag känner att den kommer förandra mig..

Indien kommer förändra mig…

Yerwada Jail och SOS...

Imorse var jag hurtig, eller ja tack vare Surran.. Jag låg och sov räv och hoppades att hon hade glömt att jag bad henne väcka mig men det hade hon inte så jag studsa upp med ett leende.. Ok kanske inte jättestort leende men jag kom upp i alla fall.. Det finns en kulle här i närheten där det finns asbra vägar att gå och springa på, det ligger ett tempel däruppe så det är ju mycket folk ute och ränner där.. Solen var på väg upp så utsikten när man kom en bit upp var helt fantastisk.. Fullständigt makalöst, solen var helt knallrosa över staden som var omgiven av lila och rosa skimrande molnstråk.. Ganska bra motivation att komma upp i fortsättningen =) Studiebesöken för dagen var Yerwada Central Prison och en SOS barnby.. Fängelset var Indiens största och ett av Asiens största, cirkus 4000 interner + 300 kvinnor på en egen avdelning.. Vi fick nog den finputsade varianten för allt var så fantastiskt bra och det fanns inga droger för det var förbjudet.. Så riktigt lika rosaskimrande som de beskrev det var det nog inte men det verka ändå bra.. Mycket likheter med de svenska fängelserna faktiskt men naturligtvis skilde det sig mycket också.. Kändes mycket märkligt att vallas runt där i skock med vakter framför och bakom och titta.. Kändes på nåt sätt som att jag inkräktade, lite obehagligt faktiskt.. Vi fick träffa fängelsedirektören och han verka vara en mycket sympatisk människa.. Det märktes att han brydde sig om människor på riktigt och då är han ju på rätt plats.. Efter det var vi och käka, kaotiskt när 18 utlänningar ska käka på samma ställe men det funka..

SOS barnbyar var riktigt roligt att se, jag fick känslan av att de har det riktigt bra där.. Kul och se att pengar folk betalar för faderbarn verkligen gör skillnad.. Är riktigt mos nu för det har varit en lång dag och det är inte direkt svalt här.. Då ska det tilläggas att det är typ vinter här nu så det kommer bara bli varmare och varmare och varmare… Tänkte ta mig ner till Internet nu och klistra in detta.. Massa kärlek till er alla..

Pune home and school for blind girls...

På onsdagen delades vi in i smågrupper och fick åka på olika studiebesök.. Min grupp fick åka till Pune school and home for blind girls ( eller nåt liknande ).. Det var en skola där det fanns 146 barn, tjejer och kvinnor.. Förutom skola fanns det även ett trainingcenter för kvinnor mellan 18 och 30 där de kunde arbetsträna.. De vävde, sydde, gjorde smycken m.m. Det var fascinerande att se hur mycket tålamod de hade för det gick inte fort att göra smycken när de inte såg nåt.. En annan grej som var schysst och se var hur självständiga de var, de tog sig fram på egen hand och var inte beroende av att nån skulle visa vägen.. Det fanns tjejer i alla åldrar och tre av dom var albinos.. Jag tror jag har sett två albinos i hela mitt liv och det på håll.. När vi satt i ett av husen där de bodde hade tjejerna rast och då vågade dom sig in en efter en så vi kunde snacka lite med dom.. Innan hade dom mest fnittrat och gömt sig för de var så blyga.. Efter en stund så var de tjejer överallt och vi tog kort och dom fick ta kort på oss och vi skratta och prata.. Det var schysst och få träffa dom.. På kvällen hade vi middag här i våran lägenhet, hela gänget var här och käka.. Höll på att få hjärtattack för det kröp nån stor jävla syrsa på mig som jag såg i ögonvrån och trodde det var en spindel.. Jag flög upp och sprattla och skrek men Gabriel lugna ner mig och sa att den var borta fast det var ljug, han sa det bara för att jag skulle stå still så han kunde få bort den =) Dom blev ganska chockade i alla fall, traumatiskt.. På kvällen interneta jag lite men man får ju rabies för det är sååååååå segt.. Robin hade mailat sitt nr också så jag snacka med han i över en halvtimme, han är i Kerala.. Det är ju en bra bit bort men det var så skönt att få snacka med en av mina närmaste och veta att jag kan ringa när som helst och snacka länge..

Familyvisit...

Satt på Internet cafet och skrev igår men helt plötsligt koppla allting ur och det jag skrivit försvann.. Så nu sitter jag i lägenheten och skriver istället.. I måndags var det nationaldag här och vi fick vara med på Lakshmis skolas firande.. Barnen sjöng, dansade och uppträdde, jättefint.. De sjöng för fulla muggar, inte som en svensk skolavslutning där barnen viskar fram sångerna och gömmer sig bakom varandra så till och med där märks kulturskillnaden.. I tisdags fick vi följa med en student, Frances, till hennes familj där vi blev bjudna på mat.. Dom bodde i Pimpri som är andra halvan av Pune i ett fint område.. Det var ganska annorlunda mot det Indien vi mött innan men en hel del av det berodde nog på att familjen var kristen.. Pappan var verkligen vrålkristen, han predikade ganska hårt och kunde inte förstå hur man kunde tro på nåt man inte visste vad det var. Men han märkte att han inte fick nåt gensvar så han sluta med det, skönt för jag är lite allergisk mot folk som ska pracka på mig en tro.. Men han och resten av familjen var jättetrevlig så besöket blev riktigt bra.. Han hade ett barnhem som vi fick följa med och titta på, en lägenhet där en familj bodde med ett gäng kids.. Vi sjöng små grodorna för dom och dom skratta ganska friskt kan jag lova när fyra konstiga vita typer hoppa runt och kvacka =) För övrigt så tror jag att jag börjar landa lite här i galenskaperna, hyfsta i alla fall.. Det där med att folk som kommer hem från Indien har gått ner typ hälften av sin vikt fattar ju inte jag här och nu.. Maten är så jävla god och var man än är och käkar så tar ju maten aldrig slut, dom lägger bara på mer och mer så det känns som att vi inte gör annat än och käkar.. Men jag har ju inte blivit sjuk än heller, peppar peppar..

Dag 6...

Har fortfarande inte riktigt hajat, India is still crazy.. Blev precis tokblast, eller nej, jag lat mig bli tokblast av en rikshaforare.. Skulle hem fran German Bakery som ar ett hak pa andra sidan stan och det var min forsta tripp ensam sa jag lat det va.. (Jag var och traffa Abbas Katta och han var hur trevlig som helst).. Nu sitter jag pa internethaket.. Det har varit ganska softa dagar hittills, det drar igang pa mandag pa riktigt.. Vi har varit runt och shoppat lite, fikat, m.m. Jag och Surran gjorde en rolig grej igar, vi korde ett step/aerobics pass, indian style.. Haha herregud vilken syn men det var askul, vilket tempo.. Lite jobbigt att det enda man andades in var avgaser for vagen var precis utanfor och alla rutor oppna.. Jag tycker det ar riktigt obehagligt att andas har, i alla fall pa gatorna.. Nar man aker riksha (som ar sma taximopeder for er som inte vet) sa taras ogonen av alla avgaser.. Och smutsen lagger sig som en matta pa insidan lungorna, riktigt laskigt.. Men i alla fall, det var skitkul och trana..

Idag kom det fram en kille och hogg tag i mig och fraga mig om jag var svensk sa jag borja snacka med han.. Det visa sig att han pluggat i Jonkoping och saknade Sverige och svenskar.. Jag drack chai med honom och hans vaninna och fick deras nummer.. Det var schysst och traffa en indier som man kunde snacka om Sverige med.. Imorgon ska vi fa en guidad tur pa ett Osho ashram som ligger har.. Traffa en svensk som hette Henrik haromdan och tog hans nummer med sa han fixa det.. Haha Jag har ett indiskt simkort i nu och jag blir helt chockad varje gang det ringer, har ju varit har i 5 dar bara.. Ska bli sa spannande och komma igang med alla studiebesok och forelasningar och allt pa mandag.. Nasta vecka kommer bli fullspackad.. Vi kommer fa traffa indiska studenter och folja med dom hem till deras familjer och ata lunch.. Pa torsdag tror jag det ar ska vi till ett fangelse och sen var det mer grejer men jag minns inte vad, fullspackat i alla fall.. Men jag berattar sen.. Jag far se nar jag pallar lagga upp lite bilder, det ar sa fruktansvart langsamt internet har.. Hoppas ni har det bra hemma i kylan =)

Karlek och ljus och pa aterseende...

Indiaaaaaaa...

OK.. Alltsa wow... Eller hjalp.. Eller nej jag vet inte vad jag ska saga, jag ar mallos.. Indien har fullstandigt knockat mig.. Speachless!! Hakan akte i backen nar vi landa i Mumbai och sen dess har jag inte lyckats fa upp den igen.. Indien ar smutsigt, hogljutt, fargglatt, vackert, varmt, fattigt, rikt, fantastiskt.. Indien ar helt enkelt bara sa mycket.. Och jag alskar det.. Flygresan var lite jobbig dar mot slutet, blev inte sa mycket somn men jag har varit med om varre kan man ju lugnt saga.. Det har varit intensiva dagar dar vi blivit runt lotsade i rikshor runt i hela Pune till stallen dom tyckte vi skulle se, handlat klader bland annat.. Indian Style.. Haha herregud, jag trodde aldrig den dagen skulle komma nar Linda skulle dra pa sig en tunika och en sjal till det men det har jag bland annat inhandlat.. Alltsa det ar sa mycket jag vill skriva men jag vet inte hur jag ska formedla det jag kanner, ha ha jag vet inte ens vad jag kanner.. Jag forstar med mitt forstand att jag ar i Indien men det kanns sa fruktansvart overkligt.. Jag forsoker fatta hur langt hemifran jag faktiskt ar men det gar inte.. Men jag ar forvanansvart lugn.. Jag trodde jag skulle tycka att det var jattejobbigt med alla blickar men det ar ok, det ar bara och vanja sig for jag kan lova att manniskor stirrar.. Hela tiden..

Det ar sana vansinniga kontraster har, flashiga nybyggda byggnader, fina hotell trangs pa gatorna med praktiskt taget fallfardiga ruckel.. Pa marken sitter otroligt smutsiga manniskor ikladda enbart trasor medans andra gar i kostym eller bar Sari.. En annan sak som ar helt makalos har ar trafiken.. Det ar rena rama sjalvmordsforsoket att korsa en gata, skitlaskigt.. Men det ar vansinnigt fascinerande for trots att det ser ut som varsta kaoset, i alla fall for mig, sa verkar de veta vad de haller pa med.. Det ar ordning i kaoset.. Dom kor huller om buller, det spelar ingen roll var pa gatan du befinner dig, bara du kommer fortast fram.. Och for att tala om for andra att du kommer, bara hang dig pa tutan.. Och det gor dom, det ar ett sant obeskriligt liv pa gatorna.. Jag kanner mig ganska rorig i huvet for det ar sa omtumlande att helt plotsligt befinna sig pa andra sidan jordklotet dar det ar 27 grader varmt och ingenting ar som jag ar van vid.. Jag vet att det ar mer jag skulle vilja skriva men jag kan inte just nu, det ar stopp.. Men nu har jag skrivit lite i alla fall och ursakta spraket, ni far gissa lite =)

Namaste...

18 januari 00:04

Oki... Imorrn bär det av mot nya äventyr på andra sidan jordklotet.. Jag måste säga att jag är förvånansvärt lugn, här och nu i alla fall.. Trodde jag skulle vara helt uppåt väggarna vrålhispig men det är jag inte.. Det är min ambition att bara flyta med och ha tillit till att saker och ting blir precis som de ska och här och nu känns det som att jag lyckas ganska bra med det.. Det kanske är annorlunda imorrn vad vet jag men hur det än är så drar jag.. Skulle det va nåt som känns jobbigt eller så så är det ju bara mina rädslor och jag tänker fan inte låta dom hindra mig (ursäkta språket).. Borde nog gå och lägga mig nu så det tänker jag göra=)



Fortsättning följer...