Pune home and school for blind girls...

På onsdagen delades vi in i smågrupper och fick åka på olika studiebesök.. Min grupp fick åka till Pune school and home for blind girls ( eller nåt liknande ).. Det var en skola där det fanns 146 barn, tjejer och kvinnor.. Förutom skola fanns det även ett trainingcenter för kvinnor mellan 18 och 30 där de kunde arbetsträna.. De vävde, sydde, gjorde smycken m.m. Det var fascinerande att se hur mycket tålamod de hade för det gick inte fort att göra smycken när de inte såg nåt.. En annan grej som var schysst och se var hur självständiga de var, de tog sig fram på egen hand och var inte beroende av att nån skulle visa vägen.. Det fanns tjejer i alla åldrar och tre av dom var albinos.. Jag tror jag har sett två albinos i hela mitt liv och det på håll.. När vi satt i ett av husen där de bodde hade tjejerna rast och då vågade dom sig in en efter en så vi kunde snacka lite med dom.. Innan hade dom mest fnittrat och gömt sig för de var så blyga.. Efter en stund så var de tjejer överallt och vi tog kort och dom fick ta kort på oss och vi skratta och prata.. Det var schysst och få träffa dom.. På kvällen hade vi middag här i våran lägenhet, hela gänget var här och käka.. Höll på att få hjärtattack för det kröp nån stor jävla syrsa på mig som jag såg i ögonvrån och trodde det var en spindel.. Jag flög upp och sprattla och skrek men Gabriel lugna ner mig och sa att den var borta fast det var ljug, han sa det bara för att jag skulle stå still så han kunde få bort den =) Dom blev ganska chockade i alla fall, traumatiskt.. På kvällen interneta jag lite men man får ju rabies för det är sååååååå segt.. Robin hade mailat sitt nr också så jag snacka med han i över en halvtimme, han är i Kerala.. Det är ju en bra bit bort men det var så skönt att få snacka med en av mina närmaste och veta att jag kan ringa när som helst och snacka länge..