Gram mangal & tacksamhet...

Man kan ju säga att vi var lite lätt sletna när vi kom hem från semestern men det va det värt.. Fast jag dansade inte av glädje dan efter när kl ringde 05.30 och det var dags att gå upp och ge sig iväg igen.. Den här gången bar det av till Mumbai och sen vidare till Vangaol (eller nåt) där vi blev upphämtade och fraktade till Gram Mangal.. Vi lämnade tågstation i Pune 07.15 och var framme i byn kanske 15.30.. Gram Mangal är ett projekt som till största del handlar om utbildning.. De har startat skolor och utformat en egen pedagogik så att barnen in the tribal villages ska få utbildning.. Nu har jag varit här länge, skriver på svengelska =) Första kvällen stod inte så mkt på schemat men det var min födelsedag så Prasad, som hade hand om oss, lovade mig en överaskning.. Efter maten så sjöng gänget för mig och jag fick en liten leksakspapegoja i present som jag inte fick behålla.. Det var nämligen en liten kille som hette Raj som var där och såg den och släppte den inte igen, han sprang runt med den där med glittrande ögon så det var ju han som skulle ha den.. Hihi och jag blev inte så ledsen för det, det är ju tanken som räknas.. Jag fick ju en present i alla fall.. Senare gick vi en kvällspromenad allihop och en hel drös med barn och stannade och tittade på den fantastiska stjärnhimlen.. Sen fick jag sitta på marken och blunda och då fick jag hela famnen full av jättevackra, flätade gräsblommor som barnen gjort och små blombuketter.. Och så sjöng dom happy birthday.. Jättefint..

Nästa dag fick vi titta på en av skolorna vilket var riktigt fascinerande.. Byggnaden var liten men de använde utrymmet riktigt bra, det hängde grejer överallt och barnen höll på och räkna och skrev på golvet med krita och suddade bort det när dom var klara.. Nåt som slog mig var att dom var så flitiga och plockade undan efter sig utan tjafs när dom var klara.. Jag förstod ju inte språket men jag gilla sättet dom lärde ut på, barnen var indelade efter kunskapsnivå och höll på med olika saker och lärde liksom varandra med läraren som vägledare.. Det var min uppfattning i alla fall.. Riktigt intressant att få ta del av..

På eftermiddan fick vi mat och sen började den bästa upplevelsen här i byn.. Vi fick allihop följa med ett av barnen hem och spendera kvällen och natten där.. Jag var nervös inför detta för jag trodde att jag skulle känna mig obekväm, att det skulle bli sådär krystat, jag var rädd för att göra det själv och jag var rädd för att tränga mig på.. Och det hjälpte ju inte när Prasad sa att föräldrarna inte visste att vi skulle komma men att det var lugnt ändå.. Men när jag gav mig iväg med Jayesh som jag skulle bo hos så släppte jag bara allt det där.. Han är 12 år och bor 6 km från Gram Mangal och Mona skulle bo hos en tjej där så vi packa in oss i den lilla minibussen och fick skjuts dit.. Jayesh hade tre syskon (tror jag), alla yngre.. Hans pappa hade en affär fast han träffa jag inte och mamman stöka runt hemma, högg ved, jaga ut hönsen som ideligen sprang in i huset, hon prata inte ett ord engelska.. Hon såg ut som en liten trollpacka med en sliten sari på sig uppknuten så den såg ut som en blöja med blad och grenar i det trassliga håret, hon var jättesöt =)

De bodde i ett hus där insidan bestod av en stor yta, avdelat med en halv vägg för den lilla kökshörnan.. Pappans rum var också avdelat.. Stommen på husen bestod av kraftiga stockar men väggarna bestod av flätade grenar och torkad lera, taket av grenar och halm och golvet stampad lera.. Inuti fanns inga möbler och kläderna hängde på linor uppsatta mellan väggarna.. Med ett tygstycke hade dom byggt en hängmatteliknande liten vagga till Swapnil, den minsta.. I kökshörnan lagades maten i kärl över en öppen eld.. Elektricitet är något som inte existerar här så när det blev mörkt så blev det jävlar i mig mörkt och vatten fanns i brunnen.. Det var deras verklighet och här blev jag inkastad för ett kort ögonblick, ett litet gästspel i deras liv.. Och min första tanke var naturligtvis allt som enligt mina västerländska mått mätta saknade men det var bara och ta av mig dom glasögonen..

Att få spendera kvällen med Jayesh gav mig så otroligt mycket, vi var ett helt koppel med barn som drog ner till floden, vi drack te, vi låg på vägen och tittade på stjärnorna och jag lärde mig räkna på Maharati, jag blev bjuden på mat som vi åt med fingrarna på golvet, Jayesh och Deepak lärde mig ett spel dom spela med små kulliknande saker (kanske getbajs) =) och till slut var det dags att sova, runt 9 halv 10.. Det var ju liksom bäcksvart så det fanns ingen anledning att vara uppe mer.. Jag sov på golvet, fick hushållets enda matta att ligga på och en liten kudde också.. Låg mellan Jayesh och hans mamma och Swapnil.. Jag sov ganska bra, det tog ett tag att somna för svetten rann och det kröp saker på mig men det gick till slut.. Vaknade när solen gått upp och åt frukost medans Mamman skrek åt hönsen att försvinna ut.. Jayesh erbjöd mig en pinne att borsta tänderna med men jag avböjde och gjorde det western style när jag kom tillbaks till byn =) Jag skulle kunna skriva om det här hur länge som helst för det var en fantastisk upplevelse..

När jag vandrade runt i byn när solen var på väg upp kunde jag känna en otrolig tacksamhet och sinnesro.. Den här känslan kan inte beskrivas men det var nåt som hände med mig, jag kunde känna fysiskt att nåt förändrats i mig.. Att få ta del av deras liv på det här sättet gjorde mig så ödmjuk och jag inser på ett djupare plan att den oändliga ström av materiella ting faktiskt inte betyder ett skit.. Jag vet det redan med mitt förstånd men nu blev det liksom på riktigt vad det är som betyder nåt.. Jag är så otroligt tacksam för mitt liv och för att jag har möjligheter att faktiskt göra vad jag vill, jag har ett val och det är inte alla som har det.. Livet är kort och det liv jag har är ett sånt privilegium jämfört med många andras så jag vill inte kasta bort en sekund.. Jag vill vara här och nu, medvetet närvarande och verkligen leva.. Lätt att säga men jag ska verkligen sträva efter det.. Jag har ett kort på mig och Jayesh som jag ska framkalla så att jag kan plocka fram den här känslan när jag behöver den..

Vid 8 börja vi vår vandring tillbaka till Gram Mangal, 6 km, vi gick en timme genom den indiska landsbygden ( höll på att svettas ihjäl) och det var så vackert sen fick vi skjuts med en lastbil sista biten.. Den här dagen fick vi besöka en annan by och käka lunch vid havet och på kvällen fick vi lära oss att laga indisk mat vilket var så roligt men jag måste avrunda nu.. Vet inte om jag fick återgett det här på ett bra sätt.. Jag vill så gärna dela med mig av det jag sett, det jag känt och upplevt men ofta så känns det som att jag inte får ner allt som jag vill.. Efter fyra dagar här ute i frisk luft och fantastiskt landskap och massa glada barn var det dags att ge sig av hemåt mot Pune igen..

Om nån är nyfiken på Gram mangal så googla det, dom har en hemsida..

Kärlek och ljus mina vackra vänner =)

Udaipur & Marwarihorses...

Åter igen gav vi oss iväg tidigt som fan, den har gången fick vi i alla fall med oss små stackars mackor till frukost men det var mest psykiskt för man står sig inte sarskilt länge på några snittar vitt bröd.. Bussresan tog typ kanske 7 timmar, lite segt var det men det gick.. Dom kör som galningar så det var bara att ta ett djupt andetag och släppa taget när vi susa fram uppe i bergen och gjorde helt galna omkörningar i kurvor på serpentinvägarna.. Satt och drömde med min mp3 medans berg, apor i mängder, marmorbruk och landsbygd susa förbi utanför.. Väl framme i Udaipur hitta vi ett mysigt hotell i gamla stan där vi fick ett schysst pris.. Vi langa bara in väskorna och stack ut för att hitta nåt att käka.. Vid det här laget så var klockan typ 5 på eftermiddan och vi hade lite problem med att komma fram till var vi skulle käka så här tappa jag det och fick ett smärre bryt och blev lite otrevlig.. Jag har inte så mycket humör nu för tiden men med tanke på att mitt blodsocker och mina energinivåer var rekordlåga så var det väl inte så konstigt.. Och spenderar man så mycket tid praktiskt taget på varann som jag och Surran gjort så blir det lite fräsigt ibland, går inte att komma ifrån.. Jag bad om ursäkt när jag fått mat =)

Udaipur är en helt fantastisk liten stad omgiven av grönska och en massa bergstoppar belägen precis brevid en sjö.. Dom spelade in delar av Bondfilmen Octopussy här vilket dom verkar väldigt stolta över, överallt på resturanger och guesthouses är det filmvisning varje dag runt 7 tiden och gissa vilken film =) Var inne i nån liten affär där affärsinnehavaren stolt visade upp en bild av honom (bra mycket yngre) och Roger Moore.. Jag är ingen Bond expert men jag tror Octopussy spelades in i slutet av 80-talet.. Vi vandrade runt här, kolla i affärer vilket trigga mitt habegär ganska rejält som vanligt för fan vad mycket fina saker det finns här.. Käkade på rooftop resturanger, beundrade solnedgången och drack chai i små affärer som vi ideligen fastna i..

Näst sista dan gav vi oss iväg tidigt till en hästranch ute på landsbygden där vi skulle spendera 4 timmar till häst ute i naturen runt Udaipur.. Rajastan har en speciell hästras som heter Marwari som är lite speciella (Bond rider på en sån i slutet på Octopusy när han jagar ett flygplan till häst). Toppen på deras öron är böjda inåt så när det har öronen framåt så går öronen liksom ihop, haha shit vad svårt det var att förklara.. Det ser i alla fall ut som öronen är kuperade men det är naturligt.. Det var tredje gången i sitt liv som Surran satt på en häst så hela turen skritta vi men det var ändå fantastiskt.. Vi red över ängar, genom byar, över kullar och jag njöt varje sekund.. Det finns inget bättre sätt att uppleva naturen än från hästrygen.. Och vi hade en gullig liten gubbe till guide som tog hand om oss.. Jag fick sätta lite fart när vi hade stannat och Surran hoppat av så jag gallopera några vändor, roligt =) När vi skulle åka därifrån så satt vi och vänta på rikshaföraren som inte svara i telefon.. Det visa sig att han var sketfull så vi fick åka jeep tillbaka istället..

Sista dan blev jag naturligtvis sjuk igen så jag spenderade dan på hotellrummet men det var ändå ganska bra timat för det fanns tv med filmkanaler.. Jag beta av Den siste actionhjälten (Go Arnold), Dead man walking, Robinson Crusoe och nåt mer sen höll jag på och dö av tristess och rastlöshet.. Och illamående.. Men jag överlevde =) Surran var lite värre på och tima så hon blev sjuk dan efter och spydde första gången när vi precis påbörjat en 15 timmars bussresa.. Så det blev inte mycket sömn den natten, jag assisterade med påsar och lugnande klappar på ryggen medans Surran hängde med huvet utanför rutan och mådde allt annat än bra.. Det kändes som att den här resan aldrig skulle ta slut men det gjorde den och vi landade safe men svaga och darriga i Pune..

Jodhpur & saffranste...

Efter nagra dagar i Jaisalmer bar det vidare till Jodhpur med tag.. Och helvete vilken tid det tog.. Sju, atta timmar och vi var tvungna att dra sa tidigt sa vi hann inte ata frukost.. Knaprade pa salta kex och tittade pa vyerna som gled forbi utanfor.. Sand, sand och ater sand.. Har inte sett sa mycket sand i hela mitt liv.. Vi kom fram till slut i alla fall och hitta ett litet guesthouse som hade fantastiska rum men valdigt dyra sa vi tog ett lite mindre fantastiskt rum men billigt.. Vi var helt slut efter resan sa vi chilla bara pa kvallen.. Dan efter tog vi pa oss turistbyxorna och drog till ett gammalt fort.. Helt enormt stalle som lag pa en kulle.. I intradesbiljetten ingick en liten manick med horlurar och varje gang man kom fram till en ny sifra skulle man trycka in den sa fick man en guidad tur i lurarna.. Sa vi foljde en liten karta med lurarna pa fran nr 1 till nr 33.. Haha har aldrig kant mig sa turistig i hela mitt liv men det var riktigt schysst, fick hora massor om livet pa fortet, maharadjor, indisk historia och opium..

Pa eftermiddan gav vi oss ivag till klocktornet och basarerna och fastna i en liten kryddbutik och drack saffranste ( saaaaaaa javla gott) och chai.. Kopte med mig hem.. Sen drev vi runt lite till och triggade ha begaret for satan vad mycket fina saker det finns i detta land.. Jodhpur ar en fin liten stad med tranga grander, branta gator och blamalade hus.. Nar jag titta ut over staden fran ett av manga sma rooftops ar mer an halva staden blamalad.. Den bla fargen visade forr i tiden att det bodde folk av Brahmin kast i dom, ett av dom finare kasten.. Eller till och med det finaste tror jag, kastsystemet ar helt otroligt invecklat.. Men darfor kallas den den bla staden.. Schysst vy med fortet pa hall uppe pa kullen.. Det har var var enda hela dag i Jodhpur for sen bar det av igen till Udaipur.. Forutom detta kaka vi pa sma mysiga rooftop resturanger och bara var.. Sa schysst och fa vara pa aventyr och pa resande fot, alldeles for kort tid bara.. Saknar er som fan, massa karlek fran mig =)

Jaisalmer & oknen...

Jaisalmer ar en liten okenstad inte langt fran pakistanska gransen och har befinner jag mig.. Resan hit var lite tuff men det var sa vart det.. Akte nattag fran Pune till Ahmedabad som vi for ovrigt holl pa och missa for vi hade ingen biljett, vi stod bara pa waiting list men det fatta ju inte vi.. Sa det blev till att springa lite men vi hann fixa det, lite latt stressigt dock.. Tagresan var ju sadar, lag pa en lite brits i gangen, brevid oss satt en hel familj med massa skrikiga ungar och det var kallt sa in i helvete hela natten sa somn blev det val inte sa mycket av.. Val framme sa leta vi upp en buss till Jaisalmer och den skulle inte ga forran nio pa kvallen vilket innebar att vi hade en hel dag att sla ihjal i Ahmedabad.. Det gick ju sadar att sla ihjal den kan jag saga.. Vi forsokte fraga oss fram till ett hotell som hade en pool dar vi kunde hanga ett tag, vi var ju ganska paj efter natten, men engelska pratades inte overdrivet bra sa dom fatta inte vad vi ville.. Till slut gick vi in pa en bio och kolla pa en film pa hindi (fatta inte ett smack) bara for att fordriva tiden.. Efter det hitta vi tack gode gud en park vi kunde spendera nagra timmar i, bara fa ligga pa rygg i graset var guld.. Klockan nio gick var buss och naturligtvis fanns det bara sittplatser kvar sa vi spenderade annu en natt ganska rejalt obekvamt, kallt som fan och utan somn..

Men javlar vad det var vart det.. Nar vi klev av bussen tidigt och helt mos i huvet var det som att kliva ratt in i Starwars.. Ett jattestort fort ar det forsta man ser, sma tinnar och torn och sma balkonger i en fet mur byggd i nan sorts gyllengul lera.. Nastan alla hus ar byggda i samma material, huller om buller bland tranga sma grander och takterasser som sitter ihop.. The golden city.. Vi hoppa in i en riksha som korde oss innanfor fortets murar till ett litet guesthouse och det var ett schysst stalle sa vi tog det.. Eller ja vi hade not tagit vad som helst det stadiet vi var i.. Lite latt sletna.. Stallet har en fantastisk takterass med varsta utsikten och sma soffor med madrasser precis vid kanten.. Vi spenderade dan med att ga runt och titta, shoppa lite och avbojde hundrasjuttioelvatusen erbjudanden att ga in i affarer och titta.. Come madam, just looking, come madame, come.. Men det ar ett fantatiskt stalle och sa vansinnigt annorlunda mot det Pune och allt annat Indien jag sett hittills.. En helt annan vard.. Star wars =)

Igar var ett av de mest fantastiska dygn i mitt liv.. Vi hade bokat safari med Mr Desert och gav oss ivag kl 10.. Blev skjutsade med jeep nagra mil ut dar det vantade kameler.. Jag och Surran och fyra tyskar skulle spendera ett dygn i oknen tillsammans med kamelforarna som skulle ta hand om oss.. Jag vet inte hur jag ska kunna aterge den har upplevelsen men jag ska forsoka.. Tharoknen bestar av massa stapplandskap varvat med sma hav av sanddyner sa till en borjan var det bara stapp, torrt och platt men sa vackert.. vi stanna under ett trad dar vi vila lite medan vara guider laga mat.. Gick ivag en svang och promenera och nar jag kommit en bit sa slog det mig hur tyst det var.. En san kompakt tystnad att man kunde kanna den fysiskt.. Gick runt dar, kande pa sanden, pa skonheten och bara var dar med mig sjalv.. Och oknen.. Nar vi kakat var det dags att ge sig av igen och hela tiden sa satt jag bara dar pa kamelen och var mallos.. Fullstandigt.. Det var sa vackert och sa vansinnigt surrealistiskt.. Enorma sanddyner pa hall som bara lag dar gyllene och bara stapp sa langt ogat kunde na.. Samtidigt som jag sag allt det har sa gick det liksom inte ihop att jag befann mig mitt i oknen.. En san marklig och helt fantastisk kansla.. Den ultimata sinnesron..

Till slut kom vi fram till ett av dessa hav av sanddyner dar vi skulle stanna for natten.. Jag har vandrat runt i och stoppat handerna i sanden, klattrat upp och suttit pa kammen av en dyn och bara hapnat.. Det fanns ingenting som brot horisonten at nat hall, vart jag an vande mig platt torr oken.. Skane slang dig i vaggen.. Satt pa dynen och bevittnade solnedgangen och var sa tacksam och kunde fortfarande inte greppa att jag faktiskt sag den har skonheten med mina egna ogon.. Pa kvallen var det dags for middag runt elden och Mr Desert var med ocksa och beratta sin historia, vilken skon snubbe.. Helt fantastisk.. Men den storyn drar jag en annan gang.. Efter nagra timmar sa han att vara sovrum var klara.. De bestod av madrasser uppe pa sanddynen sa dar sov vi under manens och stjarnornas silverglans begravd under ett ton filtar och tacken.. Ocj jag lovar, stjarnhimlen i oknen omgiven av gyllene sanddyner, oj oj oj.. Lag och bevittnade detta ett bra tag innan jag somna sen sov jag som en stock.. Vaknade nagra ganger och titta rakt upp i gnistrande stjarnor och somna om igen.. Vakna i soluppgangen och njot av skonheten, forsokte liksom limma fast det jag sag i sjalen sa jag alltid kan bara med mig det.. Efter frukost bar det av tillbaka och efter ytterligare nagra timmar var mitt okenaventyr slut.. For den har gangen =)

Ska vara kvar har i Jaisalmer tva dar till sen bar det av till Jodhpur.. Vi far val se vad som hander ikvall, ta del av festligheterna kanske for har firas just nu Holi festival..

Karlek och ljus mina vanner =)