Udaipur & Marwarihorses...

Åter igen gav vi oss iväg tidigt som fan, den har gången fick vi i alla fall med oss små stackars mackor till frukost men det var mest psykiskt för man står sig inte sarskilt länge på några snittar vitt bröd.. Bussresan tog typ kanske 7 timmar, lite segt var det men det gick.. Dom kör som galningar så det var bara att ta ett djupt andetag och släppa taget när vi susa fram uppe i bergen och gjorde helt galna omkörningar i kurvor på serpentinvägarna.. Satt och drömde med min mp3 medans berg, apor i mängder, marmorbruk och landsbygd susa förbi utanför.. Väl framme i Udaipur hitta vi ett mysigt hotell i gamla stan där vi fick ett schysst pris.. Vi langa bara in väskorna och stack ut för att hitta nåt att käka.. Vid det här laget så var klockan typ 5 på eftermiddan och vi hade lite problem med att komma fram till var vi skulle käka så här tappa jag det och fick ett smärre bryt och blev lite otrevlig.. Jag har inte så mycket humör nu för tiden men med tanke på att mitt blodsocker och mina energinivåer var rekordlåga så var det väl inte så konstigt.. Och spenderar man så mycket tid praktiskt taget på varann som jag och Surran gjort så blir det lite fräsigt ibland, går inte att komma ifrån.. Jag bad om ursäkt när jag fått mat =)

Udaipur är en helt fantastisk liten stad omgiven av grönska och en massa bergstoppar belägen precis brevid en sjö.. Dom spelade in delar av Bondfilmen Octopussy här vilket dom verkar väldigt stolta över, överallt på resturanger och guesthouses är det filmvisning varje dag runt 7 tiden och gissa vilken film =) Var inne i nån liten affär där affärsinnehavaren stolt visade upp en bild av honom (bra mycket yngre) och Roger Moore.. Jag är ingen Bond expert men jag tror Octopussy spelades in i slutet av 80-talet.. Vi vandrade runt här, kolla i affärer vilket trigga mitt habegär ganska rejält som vanligt för fan vad mycket fina saker det finns här.. Käkade på rooftop resturanger, beundrade solnedgången och drack chai i små affärer som vi ideligen fastna i..

Näst sista dan gav vi oss iväg tidigt till en hästranch ute på landsbygden där vi skulle spendera 4 timmar till häst ute i naturen runt Udaipur.. Rajastan har en speciell hästras som heter Marwari som är lite speciella (Bond rider på en sån i slutet på Octopusy när han jagar ett flygplan till häst). Toppen på deras öron är böjda inåt så när det har öronen framåt så går öronen liksom ihop, haha shit vad svårt det var att förklara.. Det ser i alla fall ut som öronen är kuperade men det är naturligt.. Det var tredje gången i sitt liv som Surran satt på en häst så hela turen skritta vi men det var ändå fantastiskt.. Vi red över ängar, genom byar, över kullar och jag njöt varje sekund.. Det finns inget bättre sätt att uppleva naturen än från hästrygen.. Och vi hade en gullig liten gubbe till guide som tog hand om oss.. Jag fick sätta lite fart när vi hade stannat och Surran hoppat av så jag gallopera några vändor, roligt =) När vi skulle åka därifrån så satt vi och vänta på rikshaföraren som inte svara i telefon.. Det visa sig att han var sketfull så vi fick åka jeep tillbaka istället..

Sista dan blev jag naturligtvis sjuk igen så jag spenderade dan på hotellrummet men det var ändå ganska bra timat för det fanns tv med filmkanaler.. Jag beta av Den siste actionhjälten (Go Arnold), Dead man walking, Robinson Crusoe och nåt mer sen höll jag på och dö av tristess och rastlöshet.. Och illamående.. Men jag överlevde =) Surran var lite värre på och tima så hon blev sjuk dan efter och spydde första gången när vi precis påbörjat en 15 timmars bussresa.. Så det blev inte mycket sömn den natten, jag assisterade med påsar och lugnande klappar på ryggen medans Surran hängde med huvet utanför rutan och mådde allt annat än bra.. Det kändes som att den här resan aldrig skulle ta slut men det gjorde den och vi landade safe men svaga och darriga i Pune..