Sofosh och kanslokaos...

Sofosh är en ideell organisation som håller till på ett statligt sjukhus.. Där var vi idag på studiebesök och det kändes kan jag lova.. Det dom gör är att dom finns till för patienter och hjälper dom med allt möjligt som dom kan behöva hjälp med, det kan handla om anhörigstöd, mediciner de inte har råd med eller praktiskt taget vad som helst som har med sjukhuset och de som kommer dit att göra.. Vi visades först runt på sjukhuset och bara det var en pärs.. Det här är alltså ett statligt sjukhus typ 95 % av de som kommer hit är extremt fattiga.. Det första som slog mig när vi kom dit var lukten, det luktade sjukhus men inte svenskt sjukhus.. Jag tycker sjukhus är obehagliga hemma men känslan detta gav går inte att beskriva.. Hade man tagit bort alla människor hade det varit perfekt miljö att spela in en skräckfilm på.. Otroligt smutsigt och hela stället såg ut som det skulle falla sönder.. Enorma gamla stenbyggnader, rostiga fönstergaller, hissar halvvägs på väg nånstans men som inte funka och dunkelt och skumt där det inte fanns fönster.. Det verkade dock riktigt välorganiserat i allt indiskt kaos och avdelningarna verkade vara rena, i alla fall jämfört med allt annat.. Jag undrade när jag gick runt där var dom slängde kanyler och sånt och hur operationssalarna såg ut men som sagt jag tror att det är renare än man tror vid första anblicken..

I en annan byggnad lite längre bort stod det BURN WARD och här gick vi in.. Vi stod utanför salen där det låg patienter och lyssnade på guiden och därinne såg jag en kvinna som var rejält bränd i ansiktet och på överkroppen, hon hade typ ingen hud.. Den vanligaste orsaken till patienternas skador på den här avdelningen är självmordsförsök, känns ju helt galet att det faktiskt är så.. Mordförsök var en annan anledning och ofta familjerelaterade..

Nästa anhalt var Shree Vatsa, ett barnhem på sjukhusområdet.. Det berörde mig också ända in i själen.. En kvinna berättade om stället, om historian bakom, varför kvinnor lämnar ifrån sig sina barn.. Det är ju inte accepterat att få barn innan man gift sig här så många barn blir övergivna av den anledningen.. Hon pratade i och för sig alldeles för länge, upprepade saker typ 4 gånger som om vi hade svårt och förstå så det kändes lite långdraget men hon var så söt tanten så det fick gå =) Sen gick vi runt och kolla.. Fick en liten 3 månaders kille i famnen med kolsvart kalufs och enorma svarta ögon, snacka om att man smälte.. En våning upp fanns barnen mellan 0 – 3 mån.. Hon som jobbade där kom med en liten tjej som var 10 dagar gammal som hade deformerade händer och fötter, antagligen anledningen till att hon blev lämnad.. Aj mitt hjärta, det där lilla livet har inte en ljus framtid..

För övrigt så börjar Indien krypa under skinnet på mig.. Haft värsta kriget i mig idag.. Å ena sidan vill jag vara helt oberoende av materiella saker, å andra sidan har jag min beroendepersonlighet och mitt ego som vill att jag ska ha fina saker och som matar det här jävla habegäret.. Här blir det riktigt skevt för här är det så jävla billigt så det är lätt att man köper saker och vill ha saker man egentligen inte behöver samtidigt som det blir såna kontraster av allt man ser.. Det kom fram flera tiggare idag och jag vet med mitt förstånd att jag inte gör någon skillnad genom att ge en person något, snarare mottsatsen.. Och jag vet inte om det är ligor som ligger bakom eller om det är ett spel.. Och jag kan verkligen inte hjälpa alla och vad ger mig rätten att välja vem som ska få nåt.. Men det hjälper liksom inte känslomässigt.. Det kom fram en liten kille idag och verkligen bönade om att få putsa mina tofflor för lite pengar.. Please madam, I´m so hungry.. Jag fattar verkligen inte hur jag ska hantera dom situationerna.. Jag kände mig verkligen som en sån vidrig västerlänning med mina nyinköpta sjalar i väskan och matkassar instoppade i rikshan.. Jag tog med mig den käslan, hoppade in i rikshan och åkte…

Varför har jag det så bra?

Vad är det som gör att vissa lever i överflöd medans andra lever i misär, bor i plåtskjul ständigt hungriga?

Jag vet att jag inte ska slå på mig själv för jag är här av en anledning och det är att jag har en genuin önskan att göra världen till ett bättre ställe.. Hur och för vem det får vi se men jag gör något genom att vara den jag är och fortsätta på den här vägen.. Jag kommer möta människor jag inte kan hjälpa och situationer jag inte kan lösa hela mitt liv men jag måste komma ihåg att jag är här av en anledning.. Men dom här sakerna är lik förbannat lika svåra att hantera och jag vet inte hur det ska gå till.. Den här upplevelsen har precis börjat och jag känner att den kommer förandra mig..

Indien kommer förändra mig…