Muktangan och NA...

Jag ligger på en solbädd vid poolen.. I bakgrunden hörs vatten som porlar och kökspersonalen som gastar till varann på indiska.. Istället för fiskmåsar cirkulerar rovfåglar ovanför huvet på mig.. Det är jättemycket rovfåglar här, fantastiskt vackra.. Just nu är vår grupp på Muktangan Mitra de-addiction center.. Vi har varit där 10 – 3 hela veckan och lyssnat på föreläsningar om behandlingshemmet, beroendesjukdomen, eftervård, beroende och HIV/AIDS, m.m. Det är ett tolvstegsbaserat ställe med typ 135 intagna och 20 – 30 personal.. Ca 70% av personalen är själva beroende.. Det finns jättemycket likheter med tolvstegsbehandling hemma i Sverige men det är ju inte så konstigt, det står ju på samma grund.. Något som skiljer sig är att de har yoga som en naturlig del av behandlingen.. Finansieringen skiljer sig också då det är vänner och familj som betalar här.. Finns liksom inte samma möjlighet att få hjälp av staten.. Och eftersom familjestrukturen är så annorlunda här så avspeglar sig även det på behandlingen.. Det är riktigt intressant att få insikt i hur det funkar här och det är ju inga problem för mig att förstå vad dom pratar om eftersom tolvsteg och beroendeproblematik är en sån stor del av mitt liv..

På tal om tolvsteg så var jag på mitt första möte här i söndags.. Det var lite meck att hitta men så skönt att komma dit.. Se människor med NA tröjor och se det här igenkännandet i ögonen på människor när vi pratar och delar, bli välkomnad, få kramar... När jag kom dit fatta jag hur mycket jag saknat den där känslan att vi snackar samma språk.. Dom första två veckorna var jag inte riktigt mig själv, det var nåt som fattades fast jag inte visste om det och efter jag åkte från mötet var det som om bitarna föll på plats.. Fantastisk känsla och tacksamheten kan inte beskrivas med ord.. Fick höra sen att jag såg glad ut och jag kände verkligen hur det bubbla i mig.. NA är fantastiskt =) Var på möte igår igen på ett nytt ställe så det blev ett nytt äventyr.. Trodde rikshaföraren lura mig för det kändes som vi körde i cirklar på helt sjuka små gator.. Men jag kom fram.. Det var ett engelsktalande möte i en byggnad bakom en skola, becksvart var det ute.. Dom skyltar ju inte direkt här så det är inte lätt att hitta.. Här kände jag mig ännu mer hemma för nu förstod jag ju allt, det andra mötet var på hindi.. träffa en tjej och vi bytte nummer.. Hon var jättetrevlig och jag fick skjuts av henne på hennes scooter och vi fika lite efteråt.. Ska ringa henne på fredag så kommer hon hämtar mig och tar med mig på möte..

För övrigt så börjar jag vänja mig vid indien.. Trafiken känns inte lika hysterisk, det låter inte lika mycket, det är folk var man än vänder sig fast det gör inget och allt smakar koriander men det är gott ändå.. Haha oki inte riktigt allt men mycket.. Var förresten på bio häromdan, vilken bioupplevelse.. Slumdog millionaire.. Se den.. Det hade inte varit samma grej och se den hemma i Sverige men nu befinner jag mig mitt ibland allt det där, slummen, trafiken, rikshor och indier.. Mycket speciell upplevelse..

På återseende mina kära vänner.. Saknar er som fan!!

Och tack sa vansinnigt mycket for era kommentarer, det betyder sa mycket..