Udaipur & Marwarihorses...

Åter igen gav vi oss iväg tidigt som fan, den har gången fick vi i alla fall med oss små stackars mackor till frukost men det var mest psykiskt för man står sig inte sarskilt länge på några snittar vitt bröd.. Bussresan tog typ kanske 7 timmar, lite segt var det men det gick.. Dom kör som galningar så det var bara att ta ett djupt andetag och släppa taget när vi susa fram uppe i bergen och gjorde helt galna omkörningar i kurvor på serpentinvägarna.. Satt och drömde med min mp3 medans berg, apor i mängder, marmorbruk och landsbygd susa förbi utanför.. Väl framme i Udaipur hitta vi ett mysigt hotell i gamla stan där vi fick ett schysst pris.. Vi langa bara in väskorna och stack ut för att hitta nåt att käka.. Vid det här laget så var klockan typ 5 på eftermiddan och vi hade lite problem med att komma fram till var vi skulle käka så här tappa jag det och fick ett smärre bryt och blev lite otrevlig.. Jag har inte så mycket humör nu för tiden men med tanke på att mitt blodsocker och mina energinivåer var rekordlåga så var det väl inte så konstigt.. Och spenderar man så mycket tid praktiskt taget på varann som jag och Surran gjort så blir det lite fräsigt ibland, går inte att komma ifrån.. Jag bad om ursäkt när jag fått mat =)

Udaipur är en helt fantastisk liten stad omgiven av grönska och en massa bergstoppar belägen precis brevid en sjö.. Dom spelade in delar av Bondfilmen Octopussy här vilket dom verkar väldigt stolta över, överallt på resturanger och guesthouses är det filmvisning varje dag runt 7 tiden och gissa vilken film =) Var inne i nån liten affär där affärsinnehavaren stolt visade upp en bild av honom (bra mycket yngre) och Roger Moore.. Jag är ingen Bond expert men jag tror Octopussy spelades in i slutet av 80-talet.. Vi vandrade runt här, kolla i affärer vilket trigga mitt habegär ganska rejält som vanligt för fan vad mycket fina saker det finns här.. Käkade på rooftop resturanger, beundrade solnedgången och drack chai i små affärer som vi ideligen fastna i..

Näst sista dan gav vi oss iväg tidigt till en hästranch ute på landsbygden där vi skulle spendera 4 timmar till häst ute i naturen runt Udaipur.. Rajastan har en speciell hästras som heter Marwari som är lite speciella (Bond rider på en sån i slutet på Octopusy när han jagar ett flygplan till häst). Toppen på deras öron är böjda inåt så när det har öronen framåt så går öronen liksom ihop, haha shit vad svårt det var att förklara.. Det ser i alla fall ut som öronen är kuperade men det är naturligt.. Det var tredje gången i sitt liv som Surran satt på en häst så hela turen skritta vi men det var ändå fantastiskt.. Vi red över ängar, genom byar, över kullar och jag njöt varje sekund.. Det finns inget bättre sätt att uppleva naturen än från hästrygen.. Och vi hade en gullig liten gubbe till guide som tog hand om oss.. Jag fick sätta lite fart när vi hade stannat och Surran hoppat av så jag gallopera några vändor, roligt =) När vi skulle åka därifrån så satt vi och vänta på rikshaföraren som inte svara i telefon.. Det visa sig att han var sketfull så vi fick åka jeep tillbaka istället..

Sista dan blev jag naturligtvis sjuk igen så jag spenderade dan på hotellrummet men det var ändå ganska bra timat för det fanns tv med filmkanaler.. Jag beta av Den siste actionhjälten (Go Arnold), Dead man walking, Robinson Crusoe och nåt mer sen höll jag på och dö av tristess och rastlöshet.. Och illamående.. Men jag överlevde =) Surran var lite värre på och tima så hon blev sjuk dan efter och spydde första gången när vi precis påbörjat en 15 timmars bussresa.. Så det blev inte mycket sömn den natten, jag assisterade med påsar och lugnande klappar på ryggen medans Surran hängde med huvet utanför rutan och mådde allt annat än bra.. Det kändes som att den här resan aldrig skulle ta slut men det gjorde den och vi landade safe men svaga och darriga i Pune..

Jodhpur & saffranste...

Efter nagra dagar i Jaisalmer bar det vidare till Jodhpur med tag.. Och helvete vilken tid det tog.. Sju, atta timmar och vi var tvungna att dra sa tidigt sa vi hann inte ata frukost.. Knaprade pa salta kex och tittade pa vyerna som gled forbi utanfor.. Sand, sand och ater sand.. Har inte sett sa mycket sand i hela mitt liv.. Vi kom fram till slut i alla fall och hitta ett litet guesthouse som hade fantastiska rum men valdigt dyra sa vi tog ett lite mindre fantastiskt rum men billigt.. Vi var helt slut efter resan sa vi chilla bara pa kvallen.. Dan efter tog vi pa oss turistbyxorna och drog till ett gammalt fort.. Helt enormt stalle som lag pa en kulle.. I intradesbiljetten ingick en liten manick med horlurar och varje gang man kom fram till en ny sifra skulle man trycka in den sa fick man en guidad tur i lurarna.. Sa vi foljde en liten karta med lurarna pa fran nr 1 till nr 33.. Haha har aldrig kant mig sa turistig i hela mitt liv men det var riktigt schysst, fick hora massor om livet pa fortet, maharadjor, indisk historia och opium..

Pa eftermiddan gav vi oss ivag till klocktornet och basarerna och fastna i en liten kryddbutik och drack saffranste ( saaaaaaa javla gott) och chai.. Kopte med mig hem.. Sen drev vi runt lite till och triggade ha begaret for satan vad mycket fina saker det finns i detta land.. Jodhpur ar en fin liten stad med tranga grander, branta gator och blamalade hus.. Nar jag titta ut over staden fran ett av manga sma rooftops ar mer an halva staden blamalad.. Den bla fargen visade forr i tiden att det bodde folk av Brahmin kast i dom, ett av dom finare kasten.. Eller till och med det finaste tror jag, kastsystemet ar helt otroligt invecklat.. Men darfor kallas den den bla staden.. Schysst vy med fortet pa hall uppe pa kullen.. Det har var var enda hela dag i Jodhpur for sen bar det av igen till Udaipur.. Forutom detta kaka vi pa sma mysiga rooftop resturanger och bara var.. Sa schysst och fa vara pa aventyr och pa resande fot, alldeles for kort tid bara.. Saknar er som fan, massa karlek fran mig =)

Jaisalmer & oknen...

Jaisalmer ar en liten okenstad inte langt fran pakistanska gransen och har befinner jag mig.. Resan hit var lite tuff men det var sa vart det.. Akte nattag fran Pune till Ahmedabad som vi for ovrigt holl pa och missa for vi hade ingen biljett, vi stod bara pa waiting list men det fatta ju inte vi.. Sa det blev till att springa lite men vi hann fixa det, lite latt stressigt dock.. Tagresan var ju sadar, lag pa en lite brits i gangen, brevid oss satt en hel familj med massa skrikiga ungar och det var kallt sa in i helvete hela natten sa somn blev det val inte sa mycket av.. Val framme sa leta vi upp en buss till Jaisalmer och den skulle inte ga forran nio pa kvallen vilket innebar att vi hade en hel dag att sla ihjal i Ahmedabad.. Det gick ju sadar att sla ihjal den kan jag saga.. Vi forsokte fraga oss fram till ett hotell som hade en pool dar vi kunde hanga ett tag, vi var ju ganska paj efter natten, men engelska pratades inte overdrivet bra sa dom fatta inte vad vi ville.. Till slut gick vi in pa en bio och kolla pa en film pa hindi (fatta inte ett smack) bara for att fordriva tiden.. Efter det hitta vi tack gode gud en park vi kunde spendera nagra timmar i, bara fa ligga pa rygg i graset var guld.. Klockan nio gick var buss och naturligtvis fanns det bara sittplatser kvar sa vi spenderade annu en natt ganska rejalt obekvamt, kallt som fan och utan somn..

Men javlar vad det var vart det.. Nar vi klev av bussen tidigt och helt mos i huvet var det som att kliva ratt in i Starwars.. Ett jattestort fort ar det forsta man ser, sma tinnar och torn och sma balkonger i en fet mur byggd i nan sorts gyllengul lera.. Nastan alla hus ar byggda i samma material, huller om buller bland tranga sma grander och takterasser som sitter ihop.. The golden city.. Vi hoppa in i en riksha som korde oss innanfor fortets murar till ett litet guesthouse och det var ett schysst stalle sa vi tog det.. Eller ja vi hade not tagit vad som helst det stadiet vi var i.. Lite latt sletna.. Stallet har en fantastisk takterass med varsta utsikten och sma soffor med madrasser precis vid kanten.. Vi spenderade dan med att ga runt och titta, shoppa lite och avbojde hundrasjuttioelvatusen erbjudanden att ga in i affarer och titta.. Come madam, just looking, come madame, come.. Men det ar ett fantatiskt stalle och sa vansinnigt annorlunda mot det Pune och allt annat Indien jag sett hittills.. En helt annan vard.. Star wars =)

Igar var ett av de mest fantastiska dygn i mitt liv.. Vi hade bokat safari med Mr Desert och gav oss ivag kl 10.. Blev skjutsade med jeep nagra mil ut dar det vantade kameler.. Jag och Surran och fyra tyskar skulle spendera ett dygn i oknen tillsammans med kamelforarna som skulle ta hand om oss.. Jag vet inte hur jag ska kunna aterge den har upplevelsen men jag ska forsoka.. Tharoknen bestar av massa stapplandskap varvat med sma hav av sanddyner sa till en borjan var det bara stapp, torrt och platt men sa vackert.. vi stanna under ett trad dar vi vila lite medan vara guider laga mat.. Gick ivag en svang och promenera och nar jag kommit en bit sa slog det mig hur tyst det var.. En san kompakt tystnad att man kunde kanna den fysiskt.. Gick runt dar, kande pa sanden, pa skonheten och bara var dar med mig sjalv.. Och oknen.. Nar vi kakat var det dags att ge sig av igen och hela tiden sa satt jag bara dar pa kamelen och var mallos.. Fullstandigt.. Det var sa vackert och sa vansinnigt surrealistiskt.. Enorma sanddyner pa hall som bara lag dar gyllene och bara stapp sa langt ogat kunde na.. Samtidigt som jag sag allt det har sa gick det liksom inte ihop att jag befann mig mitt i oknen.. En san marklig och helt fantastisk kansla.. Den ultimata sinnesron..

Till slut kom vi fram till ett av dessa hav av sanddyner dar vi skulle stanna for natten.. Jag har vandrat runt i och stoppat handerna i sanden, klattrat upp och suttit pa kammen av en dyn och bara hapnat.. Det fanns ingenting som brot horisonten at nat hall, vart jag an vande mig platt torr oken.. Skane slang dig i vaggen.. Satt pa dynen och bevittnade solnedgangen och var sa tacksam och kunde fortfarande inte greppa att jag faktiskt sag den har skonheten med mina egna ogon.. Pa kvallen var det dags for middag runt elden och Mr Desert var med ocksa och beratta sin historia, vilken skon snubbe.. Helt fantastisk.. Men den storyn drar jag en annan gang.. Efter nagra timmar sa han att vara sovrum var klara.. De bestod av madrasser uppe pa sanddynen sa dar sov vi under manens och stjarnornas silverglans begravd under ett ton filtar och tacken.. Ocj jag lovar, stjarnhimlen i oknen omgiven av gyllene sanddyner, oj oj oj.. Lag och bevittnade detta ett bra tag innan jag somna sen sov jag som en stock.. Vaknade nagra ganger och titta rakt upp i gnistrande stjarnor och somna om igen.. Vakna i soluppgangen och njot av skonheten, forsokte liksom limma fast det jag sag i sjalen sa jag alltid kan bara med mig det.. Efter frukost bar det av tillbaka och efter ytterligare nagra timmar var mitt okenaventyr slut.. For den har gangen =)

Ska vara kvar har i Jaisalmer tva dar till sen bar det av till Jodhpur.. Vi far val se vad som hander ikvall, ta del av festligheterna kanske for har firas just nu Holi festival..

Karlek och ljus mina vanner =)

Mumbai & REIKI...

Eftersom jag var kvar i Thane en natt extra åkte jag själv till Mumbai.. Det var ett litet äventyr faktiskt, kände mig lite liten när jag satt där ensam på tåget i ett främmande land på väg nånstans där jag aldrig varit.. Men det var en schysst känsla.. Väl framme i Mumbai kom Surran och hämta mig på stationen och lotsade mig till guesthouset där jag lämna väskan.. Skönt att hon hämta mig kan jag lova för jag var inte i bästa skick, så jävla matt och sliten.. hade ju inte käkat nåt på typ 1 ½ dygn förutom några stackars mariekex.. Så energinivåerna var ju sisådär men det gick.. Vi snurra runt lite och sen drog Surran med mig till fashionstreet men när klockan börja bli kväll höll jag på och trilla ihop i en liten hög.. Och för er som undrar vad fashionstreet är så är det en trottoarkant smockad med små bås till affärer med kläder och grejer där det prutas loss hejvilt.. Sen var det god natt och jag sov som en bebis.. Riktigt schysst ställe vi bodde på, rena rama hilton jämfört med Thane..

Dan efter bar det iväg tidigt ner till Gateway of India där vi skulle ta en båt till Elephanta, en ö en bit utanför Mumbai där Elephanta Caves finns.. När jag klivit på båten fick jag äntligen tag på Robin efter massa strul, vi hade bestämt att vi skulle ses i Mumbai.. Han hade knappt nåt batteri så jag bara sa att han skulle ta sig ut till ön han med och ringa när han var där.. Väl ute på ön fanns det ju naturligtvis ingen täckning men universum såg till att vi hitta varann.. Så fantastiskt fint och få se han =) Vi klättrade runt på ön ett tag innan vi åkte tillbaka till fastlandet.. Grottorna var förresten helt makalösa, vissa inskriptioner var daterade till flera hundra år före kristus.. Riktigt mäktiga salar med pelare och enorma gudabilder utmejslade i berget.. Historiens vingslag var helt klart påtagliga.. Camilla du hade älskat det =)

De resterande två dagarna spenderade vi med att turista runt som dårar och kolla på olika saker med magar som inte riktigt spela i den friska ligan men det gick ändå.. Drack lassi på Cafe Leopold där skottdramat skedde under terroristattentaten, skotthålen finns kvar.. Även omskrivet i Shantaram om nån har läst den.. Pruta loss järnet på Colaba Causeway, rökelser och ali baba byxor.. Det kommer bli en del ali baba byxor på mig i sommar.. Och återigen var det sååååååå roligt och få hänga med Robin.. Vi skildes på tågstationen där vi rulla mot Pune igen och Robin skulle ta sig till Delhi och till slut hem till Sverige.. Hela vägen hem satt jag på bästa platsen på ett tåg i Indien, på golvet i dörröppningen med ena foten på trappen utanför.. Lite läskigt men fan så schysst.. Med Snatam Kaur i lurarna såg jag ut över städer, plåtslum, landsbygd och berg som badade i solnedgången och var bara så vansinnigt, vansinnigt tacksam..

Orkar inte skriva så mycket mer nu men vill berätta att vi spenderat de två sista dagarna med Reiki.. Vi har blivit initierade, mediterat, healat oss själva, healat varandra och lärt oss grunderna.. Helt fantastiskt.. Har varit nyfiken och tänkt engagera mig i det i flera år men nu kom det till mig istället.. Så idag har vi avslutat steg ett, nu ska jag praktisera det i 21 dagar och sen höra av mig till Sudhan igen för att få göra steg två.. Reiki betyder Universal Lifeforce Energy.. Vad mer kan jag säga..

Mer REIKI åt folket…

Kärlek kärlek kärlek kärlek kärlek kärlek kärlek kärlek kärlek kärlek kärlek kärlek =)

Thane...

Första intrycket av den här stan, eller förorten eller vad man ska kalla den var ju inte det bästa.. När vi skulle ta oss från tågspåret till stationen via en gångbro så fastna vi plötsligt i värsta folkhavet.. Folk som skulle med tåg stressa och tryckte sig framåt, och då menar jag mycket folk, vilket resultera i att det blev tvärstopp åt vårt håll.. Men tro fan att folk skulle fram ändå så dom pressa ju på.. Jag brukar inte bli rädd så ofta men nu var jag ordentligt skraj, hjärtat slog som en stånghammare.. Jag är ganska stadig men fick hålla emot av alla krafter för att stå kvar, varmt så in i helvete, otrevlig stämning, hade man ramlat omkull hade man inte kommit upp igen utan blivit mosad av en enorm massa stressade indier.. Folk dör i såna där folkmassor, det gjorde inte vi som tur var men det var riktigt vidrigt.. Det var folk precis överallt och så vansinnigt svettigt och när vi kommer fram till vår bostad för dom närmsta dagarna kom ju nästa chock.. Dom hade inte koll på hur många vi skulle komma så det fanns inte rum.. Dom rummen vi fick till slut var det sunkigaste jag någonsin bott i, haha det kan inte beskrivas med ord faktiskt.. Men jag gilla läget ganska fort och vad kan man begära när det kostar 40 Rs per rum och natt.. Fast vi fick nya rum dom två sista dagarna och det var riktigt skönt..

Det vi gjorde där var att vara på IPH, Institute of Psychological Health, och hade föreläsningar om vad de pysslade med där.. Riktigt intressant för de jobbade inte bara med psykisk ohälsa utan även förebyggande och utvecklande.. Awareness är ett ord som är viktigt här också för i Indien är psykisk ohälsa tabu och folk går inte till en psykolog i första taget, det är verkligen inte hög status på det yrket här.. Det var så intressant och få inblick i hur det faktiskt ser ut här, jag blev lite chockad ibland för det är så svårt för mig från väst att föreställa mig och förstå hur lite människor vet.. I städerna har dom ju kommit längre men ute på landsbygden lever dom kvar i sina gamla traditioner och läror.. Men dom gör ett bra jobb och det händer massor med det här landet fast dom har en lång väg att gå.. Det finns hopp..

Vi var på studiebesök på ett mentalsjukhus också, ja mentalsjukhus.. Ett helt enormt ställe med stora byggnader som såg ut som dom byggdes 1800 kallt.. Vi var på kvinnoavdelningen och visades runt och fick se ECT behandling.. Electric Convulsive Therapy.. Det var lite obehagligt.. Vi stod där i skock och tittade på när kvinnor på britsar fick tygstycken i munnen, metallbitar över tinningarna och matades med elektrisk ström.. Det stod sex personer runt kvinnan och höll fast hennes kropp på grund av konvulsionerna och när hon slutat rycka lyfte dom upp henne och la henne på stora madrasser där de andra låg på uppvak.. Väckte konstiga känslor i mig.. Man ska inte glömma bort att det var en minoritet som fick den här behandlingen och dom var riktigt sjuka och att det faktiskt händer i Sverige också.. Inte lika ofta nu för tiden men ändå.. Vi var på en avdelning också och prata med kvinnorna och dom som jobba där.. Dom bodde i jättesalar med sängar på rad, kanske 30-40 st och majoriteten var scizofrena.. En kvinna sjöng för oss och dom kom fram och prata hindi med oss och man kan lugnt säga att det var ett riktigt dårhus men där fanns ändå kärlek.. Dom flesta av kvinnorna har ingenstans att ta vägen och blir förmodligen kvar här for life men jag kan inte låta bli att tänka att det kanske ändå är bättre än att driva runt hemlös och bli spottad på.. Men det var disturbing och se det här stället och jag var verkligen tvungen att plocka av dom västerländska glasögonen.. Och jag tänkte också att dom verka glada i mediciner här och jag undrade för mitt stilla sinne hur mycket piller dom egentligen trycker i dom.. Shit vad långt det blir och jag får ändå inte med allt jag vill skriva..

Jaja sista dan i Thane blev jag tvärsjuk och var tvungen att stanna kvar en natt till innan det bar av till Mumbai men jag överlevde det med.. Knappt..

Kärlek…

HRLD

HRLD står för Human Rights and Law Defenders och där var vi för några dar sen och hade seminarie typ.. Kontoret bestod av en liten lägenhet, två rum och kök men hyllor fulla av lagböcker.. Fläkten hade dom som vanligt dragit på för fullt, det gör dom alltid.. Dom tror väl att vi västerlänningar inte pallar värmen här men så varmt är det faktiskt inte än, värre kommer det bli.. Jag och Surran ska till Rajastan på semestern och indiernas respons på det är: Ojojoj ska ni till Rajastan.. I mars.. Ja då får ni känna på värme.. Haha så jag vet inte riktigt vad vi gett oss in på =)

I alla fall det var en riktigt fascinerande människa den där advokaten vi träffa.. Han har verkligen fått kämpa för att komma dit han är för han har blivit extremt motarbetad men han har inte gett upp utan kämpat på för sin sak.. De dom syssla med var frågor som kvinnomisshandel, hjälper under trial fångar som inte har råd med advokat. Alltså dom fångar som sitter inne medans fallet pågår och detta kan ta flera år.. Haja den flera år innan dom kommer fram till om personen är skyldig eller inte.. Och så håller dom på att jobba för att även offren ska ha lagliga rättigheter, just nu finns inget som heter victim i lagtexten.. Mänskliga rättigheter helt enkelt.. Det var riktigt intressant att få veta mer om lagen här men jag vill veta ännu mer.. Dom har lagar här som stiftades på 1800-talet som fortfarande gäller och som antagligen inte blivit ändrade heller..

Dom dagar vi är på studiebesök och seminarier är det meningen att vi ska ha indiska kläder på oss men just idag så strunta några i det, b la jag.. Vi tänkte att vi bara skulle på ett seminarie och det var vi ju också men sen fråga han om vi ville se rätten, the Indian court, vilket vi ville.. Och jag kan lova att vi kände oss lite felklädda, värsta turistlooken i jeans och t shirt, adidas linne och adidasbyxor, hahaha.. Hjälp.. Det gick bra ändå men satan vad folk stirra.. 18 västerlänningar i flock som vallades runt där bland rättssalarna.. Det var riktigt intressant och få se och det var ju inte som hemma, lite lägre standard kan man ju säga och det luktade inte hallon.. Vi fick smyga in där det pågick ett fall och helt plötsligt, jävligt otippat så avbröt domaren och började förklara för oss vad fallet handla om.. Skulle inte hända hemma.. Med den här dagen var en journalist också så vi hamna i tidningen dan efter, Pune Mirror.. Det var inte en siffra rätt i artikeln men bilden var ju fin i alla fall =)

Muktangan och NA...

Jag ligger på en solbädd vid poolen.. I bakgrunden hörs vatten som porlar och kökspersonalen som gastar till varann på indiska.. Istället för fiskmåsar cirkulerar rovfåglar ovanför huvet på mig.. Det är jättemycket rovfåglar här, fantastiskt vackra.. Just nu är vår grupp på Muktangan Mitra de-addiction center.. Vi har varit där 10 – 3 hela veckan och lyssnat på föreläsningar om behandlingshemmet, beroendesjukdomen, eftervård, beroende och HIV/AIDS, m.m. Det är ett tolvstegsbaserat ställe med typ 135 intagna och 20 – 30 personal.. Ca 70% av personalen är själva beroende.. Det finns jättemycket likheter med tolvstegsbehandling hemma i Sverige men det är ju inte så konstigt, det står ju på samma grund.. Något som skiljer sig är att de har yoga som en naturlig del av behandlingen.. Finansieringen skiljer sig också då det är vänner och familj som betalar här.. Finns liksom inte samma möjlighet att få hjälp av staten.. Och eftersom familjestrukturen är så annorlunda här så avspeglar sig även det på behandlingen.. Det är riktigt intressant att få insikt i hur det funkar här och det är ju inga problem för mig att förstå vad dom pratar om eftersom tolvsteg och beroendeproblematik är en sån stor del av mitt liv..

På tal om tolvsteg så var jag på mitt första möte här i söndags.. Det var lite meck att hitta men så skönt att komma dit.. Se människor med NA tröjor och se det här igenkännandet i ögonen på människor när vi pratar och delar, bli välkomnad, få kramar... När jag kom dit fatta jag hur mycket jag saknat den där känslan att vi snackar samma språk.. Dom första två veckorna var jag inte riktigt mig själv, det var nåt som fattades fast jag inte visste om det och efter jag åkte från mötet var det som om bitarna föll på plats.. Fantastisk känsla och tacksamheten kan inte beskrivas med ord.. Fick höra sen att jag såg glad ut och jag kände verkligen hur det bubbla i mig.. NA är fantastiskt =) Var på möte igår igen på ett nytt ställe så det blev ett nytt äventyr.. Trodde rikshaföraren lura mig för det kändes som vi körde i cirklar på helt sjuka små gator.. Men jag kom fram.. Det var ett engelsktalande möte i en byggnad bakom en skola, becksvart var det ute.. Dom skyltar ju inte direkt här så det är inte lätt att hitta.. Här kände jag mig ännu mer hemma för nu förstod jag ju allt, det andra mötet var på hindi.. träffa en tjej och vi bytte nummer.. Hon var jättetrevlig och jag fick skjuts av henne på hennes scooter och vi fika lite efteråt.. Ska ringa henne på fredag så kommer hon hämtar mig och tar med mig på möte..

För övrigt så börjar jag vänja mig vid indien.. Trafiken känns inte lika hysterisk, det låter inte lika mycket, det är folk var man än vänder sig fast det gör inget och allt smakar koriander men det är gott ändå.. Haha oki inte riktigt allt men mycket.. Var förresten på bio häromdan, vilken bioupplevelse.. Slumdog millionaire.. Se den.. Det hade inte varit samma grej och se den hemma i Sverige men nu befinner jag mig mitt ibland allt det där, slummen, trafiken, rikshor och indier.. Mycket speciell upplevelse..

På återseende mina kära vänner.. Saknar er som fan!!

Och tack sa vansinnigt mycket for era kommentarer, det betyder sa mycket..